Nyåker

Nyåker ligger i östra delen av kommunen, 1 km öster om Vindelälven, omedelbart angränsande till Vännfors.

Historik

Byn har sitt ursprung i ett nybygge anlagt 1804 och skattlagt 1845. Namn som Nyåker, Provåker osv är typiska för 1800-talets nybyggesepok.
 
Det var under den här tiden man sökte sig ett stycke bort från de äldre byarna av medeltida ursprung för att bryta ny mark. Avvittringen genomfördes 1864 och laga skiftet 1883. Enligt laga skifteshandlingarna var byns ägor uppdelade på flera ägare, men endast två bönder var registrerade i byn. De ursprungliga gårdarna låg i byns sydöstra del; nuvarande Nyåker 1:18 respektive 1:10. Gårdarna i byns norra del byggdes upp efter laga skiftet. Det var också under denna tid man utförde ett idogt utdikningsarbete som förvandlade Finnmyran till ny åker.

 

Nyåker, en by vid sidan om Vindelälven. De omfattande myrodlingarna (bilden nedan) på Nyåkers och Vännfors marker ger ett sammanhängande odlingslandskap som sträcker sig ända ner till älven. Bilden ovan visar en av de välbevarade gårdarna, Nyåker 1:7.  

 

 

Nyåker i dag

Samtliga gårdar i byn ligger i lidläge på rad i nord-sydlig utsräckning, öster om byvägen. Gårdarna är två- och trelängade och har byggnader uppförda under slutet av 1800-talet och 1900-talets början. Även om byggnaderna successivt förnyats och moderniserats ger bebyggelsestrukturen ett enhetligt intryck. Väster om gårdsraden utbreder sig ett vidsträckt ladlandskap.

Kulturmiljö

Miljön omfattar Nyåkers by. Nyåker har en utpräglad lidbykaraktär, med gårdarna i en gles rad på en höjdsträckning. Byggnaderna, grupperade i två och tre längor, består av karaktäristisk jordbruksbebyggelse från 1800-talets slut och 1900-talets första decennier. Odlingsmarken sluttar ned mot älven och övergår i Vännfors ägor. Här, i ett vidsträckt kulturlandskap, står ängsladorna fortfarande kvar på den utdikade och uppodlade Finnmyran. Kontakten med den medeltida byn Vännfors gör att Nyåkers kulturmiljö speglar en typisk bebyggelseutveckling, där älvdalarnas sedimentjordar först togs i anspråk och därefter de sämre markerna vilka ofta utdikades.

Kontaktperson: Henrik Åström